Utbildningar mm



En annan biodlare / utbildare som också varit med länge, är Lars Sjölin.


VI har i år 2022, varit ca 10 deltagare på fortsättningskursen,

som var både teori och besök i varandras bigårdar.


En fantastiskt rolig kurs, med en mycket kunnig utbildare.

Många skratt, många tankar och frågor och en varm gemenskap.


8/11 hade vi avslutningsfika med en liten avtackning av kursledare.


Från alla deltagare på kursen, stort tack Lars!


Föreningsvärd: Kerstin Rossgård 073-9337304  Kontakta@folkarebi.se

Samtliga årets träffar genomförs i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan och kommer att

utföras dels som kulturdagar, och dels som studiedagar.

Utbildningar med mera

Folkare Biodlarförening håller utbildningar i samarbete

med Studieförbundet Vuxenskolan i Avesta.


Både nybörjarkurser och fortsättningskurser.



En av de föreningsaktiva som varit med länge, Birgitt Broström

har meddelat att hon inte fortsätter som utbildningsansvarig i föreningen.


Vi är många som inte skulle ha varit varken biodlare, biägare eller föreningsmedlemmar utan Birgitt.


Hon har som ansvarig för nybörjarkursen öppnat våra ögon

för en helt fantastiskt värld, med mycket intressant att lära och många

trevliga människor att träffa i och genom föreningen.



Från hela föreningen, alla medlemmar och alla tidigare utbildningsdeltagare:


Tack Birgitt för ett strålande utfört uppdrag!



Vid årsmötet 13/11 2022, hade Birgitt skrivit en betraktelse som vi fick ta del av. Den kommer här, så att fler kan ta del av den:

50 år med bin och 200 deltagare i bikurser.



Året var 1973 och maj stod ifull blom när jag startade min biodling.

Jag hade gått en liten kurs och skulle nu våga steget att att bli biodlare.Förutsättningarna kunde ha varit bättre. Vi var lantbrukare med mjölkkor och vi hade fyra barn mellan 1 och 8 år. Skulle jag hinna med att sköta även bin ? Men lockelsen var stark, bin var intressanta och de föll fint in i min självhushållningsfilosofi.”Gräv där Du står och ta hem det som finns i naturen runtomkring Dig .” Dessutom var honung dyrt att köpa och pengar är alltid en bristvara på ett lantbruk under uppbyggnad.


Med goda kontakter bland bigubbarna i Folkare Biodlarförening fick jag hem ett par bra, men gamla trågkupor och snart även ett samhälle. Samhället bildade drottningceller så jag kunde dela och fylla båda kuporna. Begagnad slunga och nödvändiga attiraljer för slungning fick jag också tag i. Kunskap om biskötsel bistod Bigubbarna med. Lite praktik hosSigfrid Svedlund gjorde att man vågade mer. Var det något akutproblem kunde man ringa Göte Andersson, Gunnar Sonnbäck eller Sigfrid för att få råd.


Tid att sköta bina var inte alltid lätt. Korna skulle mjölkas, hö skulle skördas, familjen skulle ha mat på bordet. Bin och slungning fick man gå ifrån ibland. Barnen blev bra på att sköta sig själva och snart nog även på att laga mat.


Vartefter jag fick mer rutin på skötseln gick det lättare och fler bikupor skaffades.

6 – 8 bikupor blev ett vanligt antal och upptäckte att det även gick att sälja samhällen om man hade snälla och bra bin. Honung blev det också, betydligt mer än vad som gick åt i hushållet. Även grönsaksodlingen ökade och jag gick med i Dalaodlat, en organisation för småskaliga odlare. Kunde då också sälja honung på butik, vilket var bra, då det blev rejäla överskott ibland.


Efter 20 år så var antalet samhällen ofta över 10 och skördarna ofta mycket goda. Mjölkkorna var säkert en mycket positiv faktor för goda skördar. Betesmarker med maskros och vitklöver satte fart på samlarlusten, även bärmarkerna i den nära skogen var mumma för bina. En klar förbättring av frukt och bärskördar var en tydlig vinst för byn Saxbo.

Nu är det en försvagning av skördeläget för honung.Mjölkorna är tyvärr borta och med dem beten och vallar. Spannmål ger ingen nektar. De honungsskördar på 60 – 70 kg som var vanligt då ligger nu oftare på 30- 40 kg. Det kunde bli riktigt obbigt ibland med de stora skördarna. Toppåret var 1995 då jag fick in nära 800 kg beroende på ett utdraget drag på honungsdagg. En mörk mycket god honung blev det och den gick bra att sälja. Men själv kände jag mig som fastklistrad i slungrummet det året.


Folkare biodlarförening var en fin tillgång när man ville prata bin och söka kunskap. Alltfler kvinnor kom med och vi började peppa varandra. 2001 kom vi överensom att starta en bicirkel tillsammans. Jag blev ombedd att leda den genom att jag var engagerad i SV och visste lite om hur studieförbund fungerade. Det här var nytt och lite spännande för mig. Skulle jag klara att hålla i studiecirkeln så att den blev meningsfull ? Åke Hansson klassiska studiebok införskaffades och vi körde teori först och sedan praktik hos varandra.. Alla verkade nöjda och cirklarna har sedan fortsatt under hela 2000-talet med undantag av några få år. Det är nu 200 deltagare som fått en inblick i och kunskap om binas intressanta värld. Och det är faktiskt en liten övervikt förkvinnliga deltagare.


Idag är jag glad åt att biodlingen i byn ser ut att leva vidare. Med 80 + i bagaget är inte längre krafterna på topp, så jag är glad att dotter Ninni har fattat intresse för de små bina. Att vara två om skötseln har stora fördelar.


Birgitt Broström