Våran Historia 1901-2017

Biodling är den perfekta hobbyn för den som är intresserad av djur och natur. Året i bigården ger en nyanserad bild av årstiderna och gör en mer medveten om flora och fauna i närmiljön. Att se bina flyga ut för första gången en solig vårdag, få följa samhällets uppbyggnad under sommaren och slutligen få invintra det under senhösten fyller biodlaren med stolthet och glädje.

När man håller en burk nyslungad honung i sin hand och betänker att ett enda bi kan knåpa ihop en tesked honung under sin livstid, får man en större förståelse för sakers värde. Biets betydelse som pollinatör är enorm, då en god pollination är förutsättningen för att vi ska kunna leva vidare på jorden.

Folkare Biodlareförening startade 1901 i Folkärna och har allt sedan dess varit en viktig knutpunkt för ortens biintresserade. Från starten var det det nordiska biet som gällde bland biodlarna. Italienska bin och krainerbin fanns också med i diskussionen, om än med viss skepsis.

Folkare Biodlareförenings historia är en del av vår övriga nutidshistoria. Föreningen har varit utomordentligt livaktig genom åren, men det går att se en klar tendens av ökat medlemsantal i krigstider. Sockret ransonerades och honungen blev särskilt attraktiv som sötningsmedel. Kilopriset på honung var 1901 1,25 kr/kg och 1918 12 kr/kg till ”gamla kunder”. 1940 hade föreningen 68 medlemmar och efter andra världskrigets slut var antalet över 100 personer. Annars har medlemsantalet varit runt 40 personer i snitt, just nu är vi snarare 50 personer. Från att ha varit en totalt mansdominerad sysselsättning kan vi nu se att vi har lika många män som kvinnor i föreningen.

Men allt är inte guld och gröna skogar i bivärlden. Vinterförluster, som många av oss ofta drabbas av, är inte någon nyhet. 1903 hade tre biodlare invintrat 27 samhällen och endast ett av dessa överlevde vintern. 1921 härjade amerikansk yngelröta i trakten och skörden var usel med en snittskörd på 8,2 kg/kupa. Snittskördarna varierar, men har ökat genom åren och har sedan 80-talet inte understigit 32 kg/kupa. 2017 blev ett år med mycket god honungsskörd, då flera medlemmar vittnar om skördar runt 100 kg/kupa! Anmärkningsvärt, då skördarna varit rekordlåga på många andra håll i landet.

Räknar man med ca 150 invintrade samhällen per år och en genomsnittsskörd per samhälle på 27 kg under 115 år så blir det ca 465 ton honung, som bina flugit hem till glada biodlare och distribuerats till honungsälskande kunder i Folkare bygd.

Föreningen har genom åren haft många färgstarka och tongivande karaktärer bland medlemmar och i styrelsen och troligen hade inte föreningen funnits än i dag utan dessa eldsjälar. Några kan nämnas, till exempel Sigfrid Svedlund, Enar Lind och Gunnar Sonnbäck som alla blev medlemmar i mitten av 1930-talet. De var alltjämt verksamma in på 1990-talet. Sigfrid har som kursledare gett många medlemmar de första lärospånen, han var även med i styrelsen 1959 -1985. Göte Andersson, medlem sedan 1942, avgick som ordförande 2003 och hade då haft den posten i 34 år, vilket är ett svårslaget rekord.

Som tur är så har föreningen fortfarande många engagerade medlemmar som är villiga att arbeta och bidra på olika sätt för att bibehålla och utveckla föreningen. Under alla dessa år har den ändå tjänat sitt syfte och varit en mötesplats där biodlarna kunnat diskutera sina funderingar om binas påfund. Där har även funnits hjälp, råd och stöd med biodlingen till den som behövt det.

Föreningens historia är till stor del sammanställd och nedtecknad av den tidigare sekreteraren och styrelseledamoten Anders Hedström. Viss redigering och komplettering av senare års uppgifter har gjorts av Göran Larsson och Maria Georgsson.